Smått och stort
Sommaren har kommit, med en osannolik värmebölja i början av juni. Idag har det varit skurigt och knappt 15 grader. Mer normalt juniväder. Så då kan man ju skriva lite här.
Vardagen rullar på och på jobbet kör allt som ska bli klart till semestern ihop sig. Som vanligt. Sånt man lite optimistiskt lovat tidigare ska nu snart vara klart, obönhörligen. Jag har tre veckor kvar, och det lär inte blir svårt att få den tiden att gå.
Hellre skulle jag strosa omkring i vår igenväxande trädgård och ta närbilder. Lite har jag gjort det och kan som vanligt inte låta bli att dela med mig av den fascinerande mikrovärd som bokstavligen finns runt husknuten.
Just det - en överblommad maskros.
För några år sen planterade jag en lupin i rabatten. Nu sprider dom sig som ogräs. Men under blomningen är dom ståtliga.
Observera myran!
Mosippetuvan är en fantastisk vårblommare, och när dom blommat över är dom också vackra.
Och trivsamma för en del skalbaggar.
I lördags var det Mockfjärdsdag för 21:a gången, nu liksom förra året i kanonfint väder. Men marknaden är sig lik år från år och det hela är inte särskilt spännande.
I måndags kväll gav högtrycket till slut upp, och som alltid efter en värmebölja blev det dramatiskt. Vi klarade oss med rätt måttlig åska runt midnatt, men rejäla svartmoln drog på kvällen förbi både i norr och söder. Här ser vi utkanten på ett oväder som gick rakt över Ludvika.
Observera blixten i nerkanten till vänster! Jag vet inte hur sannolikt det är att lyckas få med blixtar när man fotograferar som vanligt. I nästan dagsljus. En blixt varar en bråkdels sekund, och kameraslutaren är öppen en bråkdels sekund. Man hinner inte direkt reagera när man ser blixten, utan man behöver liksom lite tur....
Jag tog ca 30 bilder, tryckte av när jag trodde att det skulle blixtra igen. Två gånger lyckades det. Här är den andra!
Siljanstrakten fick en rejäl dunderdos. På Dalatracker finns bilder. Jag lyckades bara länka till startsidan, men välj Media-arkivet, Bilder och 11 juni -07. Bild 5 är maffig!
I går kväll kom brorsan och hans kompis Kjell från Sundsvall på motorcykel för övernattning. I dag startade dom sin rätt långa resa mot Italien.
Nu på torsdag kväll har dom förhoppningsvis tagit sig ombord på färjan från Göteborg till Kiel. Hoppas allt går bra!
När det nu blivit svalare har vi ingen ursäkt att skjuta upp matrumsrenoveringen längre. Här kommer "före"-bilden.
Nu har vi ju rutin så det ska gå som en dans. Om vi inte gör som Agge. Vilar en stund först.
Tja, det är mycket nu. Men rätt bra ändå, på det stora hela.
Vi hörs!
Peter
Vardagen rullar på och på jobbet kör allt som ska bli klart till semestern ihop sig. Som vanligt. Sånt man lite optimistiskt lovat tidigare ska nu snart vara klart, obönhörligen. Jag har tre veckor kvar, och det lär inte blir svårt att få den tiden att gå.
Hellre skulle jag strosa omkring i vår igenväxande trädgård och ta närbilder. Lite har jag gjort det och kan som vanligt inte låta bli att dela med mig av den fascinerande mikrovärd som bokstavligen finns runt husknuten.
Ser du vad det här är (utan att peka på bilden!)?
Just det - en överblommad maskros.
För några år sen planterade jag en lupin i rabatten. Nu sprider dom sig som ogräs. Men under blomningen är dom ståtliga.
Observera myran!
Mosippetuvan är en fantastisk vårblommare, och när dom blommat över är dom också vackra.
Och trivsamma för en del skalbaggar.
I lördags var det Mockfjärdsdag för 21:a gången, nu liksom förra året i kanonfint väder. Men marknaden är sig lik år från år och det hela är inte särskilt spännande.
I måndags kväll gav högtrycket till slut upp, och som alltid efter en värmebölja blev det dramatiskt. Vi klarade oss med rätt måttlig åska runt midnatt, men rejäla svartmoln drog på kvällen förbi både i norr och söder. Här ser vi utkanten på ett oväder som gick rakt över Ludvika.
Observera blixten i nerkanten till vänster! Jag vet inte hur sannolikt det är att lyckas få med blixtar när man fotograferar som vanligt. I nästan dagsljus. En blixt varar en bråkdels sekund, och kameraslutaren är öppen en bråkdels sekund. Man hinner inte direkt reagera när man ser blixten, utan man behöver liksom lite tur....
Jag tog ca 30 bilder, tryckte av när jag trodde att det skulle blixtra igen. Två gånger lyckades det. Här är den andra!
Siljanstrakten fick en rejäl dunderdos. På Dalatracker finns bilder. Jag lyckades bara länka till startsidan, men välj Media-arkivet, Bilder och 11 juni -07. Bild 5 är maffig!
I går kväll kom brorsan och hans kompis Kjell från Sundsvall på motorcykel för övernattning. I dag startade dom sin rätt långa resa mot Italien.
Nu på torsdag kväll har dom förhoppningsvis tagit sig ombord på färjan från Göteborg till Kiel. Hoppas allt går bra!
När det nu blivit svalare har vi ingen ursäkt att skjuta upp matrumsrenoveringen längre. Här kommer "före"-bilden.
Nu har vi ju rutin så det ska gå som en dans. Om vi inte gör som Agge. Vilar en stund först.
Tja, det är mycket nu. Men rätt bra ändå, på det stora hela.
Vi hörs!
Peter
Syrener och jordgubbar
Detta är nog den bästa tiden på året, i början av juni när syrenerna blommar för fullt och dom första svenska jordgubbarna finns att få tag på. På nationaldagen kan man få vara en smula nationalistisk, åtminstone när det gäller jordgubbars ursprung. Importerade jordgubbar nerifrån Europa smakar inget. Svenska jordgubbar smakar, och det gott (norska också. Men inga andra, vad jag vet).
När sen solen strålar från en nästan molnfri himmel i flera dagar, och temperaturen går över 25 (men inte 30!) grader, då är livet ganska uthärdligt. I synnerhet om man är ledig, som idag.
Snart ska vi tända grillen.
Jag har svårt att låta bli att fotografera syrenerna. Vi har en enorm häck längs tomtgränsen, väl över fyra meter hög och lika bred. Nu är den översållad med vita och lila blommor. Och doften, särskilt på kvällen... Aahhhh!!
Den här fjärilen var stor och praktfull när den satt i toppen på syrenbusken.
En Makaonfjäril, letade jag fram sen.
Grillningen lyckades hyfsat och harmonierade fint med Evas läckra potatissallad. Ett bra sätt att på allvar inviga våra nya trädgårdsmöbler.
Och för att ytterligare fullända en perfekt dag kunde vi som antytts ovan avnjuta säsongens första svenska jordgubbar. Med glass. Och mjölk!
Och Siri var med. Som alltid.
Men i morgon är det jobb som gäller igen, och där har jag mycket att göra. Godnatt!
Peter
När sen solen strålar från en nästan molnfri himmel i flera dagar, och temperaturen går över 25 (men inte 30!) grader, då är livet ganska uthärdligt. I synnerhet om man är ledig, som idag.
Snart ska vi tända grillen.
Jag har svårt att låta bli att fotografera syrenerna. Vi har en enorm häck längs tomtgränsen, väl över fyra meter hög och lika bred. Nu är den översållad med vita och lila blommor. Och doften, särskilt på kvällen... Aahhhh!!
Den här fjärilen var stor och praktfull när den satt i toppen på syrenbusken.
En Makaonfjäril, letade jag fram sen.
Grillningen lyckades hyfsat och harmonierade fint med Evas läckra potatissallad. Ett bra sätt att på allvar inviga våra nya trädgårdsmöbler.
Och för att ytterligare fullända en perfekt dag kunde vi som antytts ovan avnjuta säsongens första svenska jordgubbar. Med glass. Och mjölk!
Och Siri var med. Som alltid.
Men i morgon är det jobb som gäller igen, och där har jag mycket att göra. Godnatt!
Peter
Äventyrsfilmer....
...kan man kalla det som kom på några skivor från Nya Zeeland häromdagen, från Helena förstås. Hon hoppar och står i så det hisnar.
Efter hjälp från Håkan med att konvertera ner filmformatet från DVD till DivX som passar för uppladdning till You Tube, kan vi härmed presentera
Skydiving vid Lake Taupo på Nordön 13 maj 2007
Efter hjälp från Håkan med att konvertera ner filmformatet från DVD till DivX som passar för uppladdning till You Tube, kan vi härmed presentera
Skydiving vid Lake Taupo på Nordön 13 maj 2007
Bungyjump i närheten av Queenstown på Sydön 23 maj 2007
Hon har berättat om detta på sin blogg, och hoppades där att jag skulle kunna fixa ut filmerna på nätet. Nu finns dom där. Hon kommer säkert att länka till dom själv också.
Förutom detta fick vi bilder från grottklättring och forspaddling, och en väldig massa bilder hon tagit själv. Jättespännande att titta på!
För övrigt har det blivit sommarväder i Sverige efter en bedrövlig period med gråväder. Idag har vi städat verandan grundligt. Det var välbehövligt. Nu återstår de igenvuxna grusgångarna ute. Och att börja med matrumsrenoveringen.... I väntan på det kommer här en bild från vår oklippta gräsmatta förra veckan, på en humla som gillar maskrosor.
Nu ska jag fixa ut Helenas foton från äventyren på Nya Zeeland till hennes album hos Telia. Hon kommer säkert snart att länka dit också från sin blogg.
Peter
Stockholmsweekend
Tusan att man ska vara förkyld när det är som minst lämpligt. Å andra sidan - finns det lämpliga tillfällen att vara förkyld...? Men just nu ska jag ju fara och flyga en hel del igen, och då vore det kul att känna sig helt OK.
Nåja. Vi träffade Jan och AnnSofie i gamla stan fredag eftermiddag, gick på Västerlånggatan och åt gott på Michelangelo.
Man kan ju undra om AnnSofie just fått syn på prislappen och Janne tittar efter tecken i skyn?
Sen såg vi "Gäckanden" på dramatens lilla sen. En underbart tragikomisk historia om en ensam, äldre dam, som blir uppsökt av en okänd kvinna som påstår sig ha hälsningar från hennes döde man. Tidvis sanslöst roligt, och fenomenalt skådespeleri av Marie Göransson och Gunilla Nyros.
På lördag tog jag det mest lugnt men gick ändå en sväng längs Kungsholms strand, vackert med ljusgröna blad överallt.
På ett ställe var det några som dök och fler än jag stirrade förvånat.
På kvällen var vi på trevlig middag hos Evas bror Göran, med alla syskon och mamma Ingrid närvarande. Några har ju fyllt rätt jämnt under våren. Utsikten från balkongen är helt OK.
Maten och sällskapet var utomordentliga. Vi slog på teven för att se ställningen i semifinalhockeyn mellan Canada och Sverige, såg ställningen 3-0 och knäppte snabbt av igen.
Vi gjorde ett nytt försök vid teven senare och tittade på Eurovisionsschlagerfestivalen från Helsingfors. Den var, milt uttryckt, framtung i östra kanten med ett oräkneligt antal länder som alla röstade uteslutande på varandra.
Ola Salo gjorde vad han kunde, men The worrying kind är inte en av the Arks bättre låtar, snarare tvärtom. Men det hade nog inte hjälpt om den varit det. Alla traditionella melodiländerna hamnade efter alla gamla öststatsländerna. Serbien vann med en fin powerballad, och jag älskade själv Bulgariens märkliga trumfrenetiska låt. Men nån kul röstning var det inte att åse när resultaten redovisades.
Annat var det 1991 när Carola vann efter att Tre Kronor just tagit VM-guld i hockey. Det var tider det...
Helst skulle jag vilja krypa ner och dra nåt gammalt över mig nu, men i morgon måndag är det två möten på jobbet och kl 5 på onsdag morgon ska jag åka till Las Vegas. Det blir kul, men ska jag vara riktigt ärlig ser jag just nu väldigt mycket fram emot 27.5 och en ledig helg hemma för första gången på en månad...
En aningen (res)trött
Peter
Nåja. Vi träffade Jan och AnnSofie i gamla stan fredag eftermiddag, gick på Västerlånggatan och åt gott på Michelangelo.
Man kan ju undra om AnnSofie just fått syn på prislappen och Janne tittar efter tecken i skyn?
Sen såg vi "Gäckanden" på dramatens lilla sen. En underbart tragikomisk historia om en ensam, äldre dam, som blir uppsökt av en okänd kvinna som påstår sig ha hälsningar från hennes döde man. Tidvis sanslöst roligt, och fenomenalt skådespeleri av Marie Göransson och Gunilla Nyros.
På lördag tog jag det mest lugnt men gick ändå en sväng längs Kungsholms strand, vackert med ljusgröna blad överallt.
På ett ställe var det några som dök och fler än jag stirrade förvånat.
På kvällen var vi på trevlig middag hos Evas bror Göran, med alla syskon och mamma Ingrid närvarande. Några har ju fyllt rätt jämnt under våren. Utsikten från balkongen är helt OK.
Maten och sällskapet var utomordentliga. Vi slog på teven för att se ställningen i semifinalhockeyn mellan Canada och Sverige, såg ställningen 3-0 och knäppte snabbt av igen.
Vi gjorde ett nytt försök vid teven senare och tittade på Eurovisionsschlagerfestivalen från Helsingfors. Den var, milt uttryckt, framtung i östra kanten med ett oräkneligt antal länder som alla röstade uteslutande på varandra.
Ola Salo gjorde vad han kunde, men The worrying kind är inte en av the Arks bättre låtar, snarare tvärtom. Men det hade nog inte hjälpt om den varit det. Alla traditionella melodiländerna hamnade efter alla gamla öststatsländerna. Serbien vann med en fin powerballad, och jag älskade själv Bulgariens märkliga trumfrenetiska låt. Men nån kul röstning var det inte att åse när resultaten redovisades.
Annat var det 1991 när Carola vann efter att Tre Kronor just tagit VM-guld i hockey. Det var tider det...
Helst skulle jag vilja krypa ner och dra nåt gammalt över mig nu, men i morgon måndag är det två möten på jobbet och kl 5 på onsdag morgon ska jag åka till Las Vegas. Det blir kul, men ska jag vara riktigt ärlig ser jag just nu väldigt mycket fram emot 27.5 och en ledig helg hemma för första gången på en månad...
En aningen (res)trött
Peter
Hemma igen!
Hemresan gick utmärkt, fast det tog 23 timmar från San Remo till Mockfjärd. Dock med övernattning i Stockholm inkluderat.
Jag återkommer snart med lite sammanfattning av resan. Ska också snygga till text och bilder när jag nu kan göra det i min egen dator. Men det tar väl några dar innan jag får tid. Nu en snabbdusch och sen iväg till månadsmöte på jobbet, där vi ska gå igenom nästa resa, den till USA och Las Vegas om drygt en vecka. Ingen rast, ingen ro...
Nu (9 maj) har jag gått igenom de tre inläggen från resan nedan, fixat in fler och bättre bilder och snyggat till texten. Återstår lite om sista dagen, som jag återkommer med.
Jag återkommer snart med lite sammanfattning av resan. Ska också snygga till text och bilder när jag nu kan göra det i min egen dator. Men det tar väl några dar innan jag får tid. Nu en snabbdusch och sen iväg till månadsmöte på jobbet, där vi ska gå igenom nästa resa, den till USA och Las Vegas om drygt en vecka. Ingen rast, ingen ro...
Nu (9 maj) har jag gått igenom de tre inläggen från resan nedan, fixat in fler och bättre bilder och snyggat till texten. Återstår lite om sista dagen, som jag återkommer med.
Nya infallsvinklar
Det har visst gått ett tag sen sist. Det brukar göra det. Våren gör sitt intåg på allvar, och som vanligt hinner man inte riktigt med. Den kommer ca två veckor tidigare än vanligt också. Björkarna skiftar tydligt i grönt redan.
Senaste veckan har jag tagit en rask morgonpromenad när jag kunnat. Det känns väldigt påtagligt att det (tillsammans med Nautilusharvandet) gör nytta. Grisrundan eller Gruhsrundan brukar det bli på morgonen, båda på ca 20 minuter. Den senare leder förbi Christer Gruhs hus. Den förra leder förbi en inhägnad där en eller två osannolikt jättelika grisar brukar husera.
Denna imponerande varelse förefaller trivas rätt bra med tillvaron, trots en viss bökighet. Eller kanske just därför..
En annan som för det mesta verkar trivas är Timjan, som är observant när något intressant kan tänkas vara på gång.
Agge har berättat i sin egen blogg hur sorkjakten går.
Jag har köpt mig en bättre digitalkamera, med bl a kanonbra makromöjlighet. Så nu har jag gjort rejäla inpålivet-studier av våra älskade blå- och vitsippor.
Objektivets 12 x optiska zoom är inte heller så dum, t ex när solen börjar gå ner.
Idag cyklade jag bortåt Brötjärna och stegade sen en bit in i skogen till en plats som heter Klöverskär, där man möts av en anhopning enorma klippblock som någon jätte verkar ha slängt dit huller om buller.
Anledningen till besöket var rekning för en filmidé min gode vän Håkan föreslagit. Den handlar om tidsresande (!). Ett ambitiöst projekt som jag lär få anledning att återkomma till...
Ett annat ambitiöst projekt som delvis börjar fullbordas är renoveringen av vårt vardagsrum, som påbörjades tidigt i mars. Nu är tak, tapeter, golv och lister (nästan) på plats, och vi har börjat med inredningen. Till den nya tevebänken köpte vi en matchande vägghylla.
Hur sätter man upp en 30 kg tung hylla på väggen? Se nedan.
Idag ställde vi dit en nyinköpt liten bänk, där vi lagt likaledes nyinköpta kuddar som vi hoppas katterna ska ligga på till vintern (nära elementet!) så vi slipper få så mycket hår i de nya sofforna vi säkert har köpt då. I dag kom också gardinerna upp, till vilkas blomfärg de nya kuddarna alltså matchats. Dock - det är INTE klart än! Hörnskåpet ska inte stå där alls (men vi har inte plats någon annanstans innan vi fått bort pianot), pendylen ska flyttas, ny matta ska in under soffbordet, och hörnsoffan ska ersättas. Men det börjar likna nåt.
Och så fattas tavlor på väggarna. Det får bli om drygt en vecka, när vi kommit hem. Vi har tre målningar inlämnade på ramning.
Vart vi ska? Till Italien för rundresa i Ligurien! Jag lovar försöka blogga lite därifrån om jag kommer åt dator.
Peter
Senaste veckan har jag tagit en rask morgonpromenad när jag kunnat. Det känns väldigt påtagligt att det (tillsammans med Nautilusharvandet) gör nytta. Grisrundan eller Gruhsrundan brukar det bli på morgonen, båda på ca 20 minuter. Den senare leder förbi Christer Gruhs hus. Den förra leder förbi en inhägnad där en eller två osannolikt jättelika grisar brukar husera.
Denna imponerande varelse förefaller trivas rätt bra med tillvaron, trots en viss bökighet. Eller kanske just därför..
En annan som för det mesta verkar trivas är Timjan, som är observant när något intressant kan tänkas vara på gång.
Agge har berättat i sin egen blogg hur sorkjakten går.
Jag har köpt mig en bättre digitalkamera, med bl a kanonbra makromöjlighet. Så nu har jag gjort rejäla inpålivet-studier av våra älskade blå- och vitsippor.
Objektivets 12 x optiska zoom är inte heller så dum, t ex när solen börjar gå ner.
Idag cyklade jag bortåt Brötjärna och stegade sen en bit in i skogen till en plats som heter Klöverskär, där man möts av en anhopning enorma klippblock som någon jätte verkar ha slängt dit huller om buller.
Anledningen till besöket var rekning för en filmidé min gode vän Håkan föreslagit. Den handlar om tidsresande (!). Ett ambitiöst projekt som jag lär få anledning att återkomma till...
Ett annat ambitiöst projekt som delvis börjar fullbordas är renoveringen av vårt vardagsrum, som påbörjades tidigt i mars. Nu är tak, tapeter, golv och lister (nästan) på plats, och vi har börjat med inredningen. Till den nya tevebänken köpte vi en matchande vägghylla.
Hur sätter man upp en 30 kg tung hylla på väggen? Se nedan.
Idag ställde vi dit en nyinköpt liten bänk, där vi lagt likaledes nyinköpta kuddar som vi hoppas katterna ska ligga på till vintern (nära elementet!) så vi slipper få så mycket hår i de nya sofforna vi säkert har köpt då. I dag kom också gardinerna upp, till vilkas blomfärg de nya kuddarna alltså matchats. Dock - det är INTE klart än! Hörnskåpet ska inte stå där alls (men vi har inte plats någon annanstans innan vi fått bort pianot), pendylen ska flyttas, ny matta ska in under soffbordet, och hörnsoffan ska ersättas. Men det börjar likna nåt.
Och så fattas tavlor på väggarna. Det får bli om drygt en vecka, när vi kommit hem. Vi har tre målningar inlämnade på ramning.
Vart vi ska? Till Italien för rundresa i Ligurien! Jag lovar försöka blogga lite därifrån om jag kommer åt dator.
Peter
Vår
Sista veckan i mars blev nästan osannolikt fin med sol från molnfri himmel, svag vind och 15 - 17 grader varmt på eftermiddagarna. Nästan försommarlikt. Snö och is försvinner och fåglar kvittrar frenetiskt. Bofinken kom för en vecka sen. Alldeles, alldeles underbart!
Själv tog jag mig i kragen och förpassade mig till Nautilus igen efter nästan en månads uppehåll som startade med att jag var sjuk i februari. Trots uppenbar oträning gick det väl någorlunda att hasa sig runt bland utvalda maskiner. Och idag företog jag årets första cykeltur runt Lillstup, en sträcka på 13 km. Jag tog det utomordentligt lugnt, dels för att jag bestämt mig för det, dels för att vägen bitvis var mjuk, lerig och trögåkt.
I alla fall såg jag årets första tussilago vid Högberget! Det måste vara rekordtidigt.
Dessa rätt oansenliga små gulingar gör en verkligen glad eftersom de är allra först med att värmas till liv av vårsolen. Underbart.
Vid kraftstationen hade man släppt på en aning vatten i forsen. Också ett vårtecken som kommer ovanligt tidigt.
Och vägarna var som sagt inte färdigtjällossade riktigt än...
Det var roligare att var ute än inne i dag, så alla taklisterna kom inte upp i vardagsrummet. Men några. Intressant i hörnen. När man noggrant gersågat i 45 graders vinkel blir det ändå stora glipor för väggarna är inte vinkelräta. Men jag har ju spackel kvar...
I morgon ska resten av listerna upp och sen börjar eldprovet: Att lägga golv. Bara att klicka ihop, sägs det. Vad som sägs mindre om är hur man gör runt portalen mellan vardags- och matrum. Blir i sanning en utmaning.
Eder trots all tillförsiktige
Peter
Själv tog jag mig i kragen och förpassade mig till Nautilus igen efter nästan en månads uppehåll som startade med att jag var sjuk i februari. Trots uppenbar oträning gick det väl någorlunda att hasa sig runt bland utvalda maskiner. Och idag företog jag årets första cykeltur runt Lillstup, en sträcka på 13 km. Jag tog det utomordentligt lugnt, dels för att jag bestämt mig för det, dels för att vägen bitvis var mjuk, lerig och trögåkt.
I alla fall såg jag årets första tussilago vid Högberget! Det måste vara rekordtidigt.
Dessa rätt oansenliga små gulingar gör en verkligen glad eftersom de är allra först med att värmas till liv av vårsolen. Underbart.
Vid kraftstationen hade man släppt på en aning vatten i forsen. Också ett vårtecken som kommer ovanligt tidigt.
Och vägarna var som sagt inte färdigtjällossade riktigt än...
Det var roligare att var ute än inne i dag, så alla taklisterna kom inte upp i vardagsrummet. Men några. Intressant i hörnen. När man noggrant gersågat i 45 graders vinkel blir det ändå stora glipor för väggarna är inte vinkelräta. Men jag har ju spackel kvar...
I morgon ska resten av listerna upp och sen börjar eldprovet: Att lägga golv. Bara att klicka ihop, sägs det. Vad som sägs mindre om är hur man gör runt portalen mellan vardags- och matrum. Blir i sanning en utmaning.
Eder trots all tillförsiktige
Peter
Vinterbesök
Vit, gnistrande snö som är oförstörd av tö, regn och blåst, och på den en vårvintersol som orkar börja värma så det märks mitt på dagen. Då är det lätt att älska denna årstid. Lättare än när det är gråblask, blåst och murr. Eller 25 grader kallt.
Agge ser inget försonande med vintern. Han tillbringar 23 timmar om dygnet i någon sorts hibernation i väntan på bättre tider, och den resterande timmen med att driva oss och övriga katter i huset till vanvett med sin rastlöshet. Han har det inte lätt, Agge. Han berättar säkert mer själv i sin egen blogg.
 | Vi har haft trevligt besök från Sundsvall i helgen av bror Jan med fru AnnSofi. Janne har köpt en bättre begagnad motorcykel, som står och väntar ikapp på våren med honom i ett garage en bit bort. Han var förstås dit fem gånger och klappade på den, och resten av tiden skulle han ha mig att förklara hur man kopplar ihop hans hjälm-intercom-apparatur med radio, mp3-spelare och GPS. Som om jag visste det... Jag ritade i alla fall ett kopplingsschema. Min käre bror hade också en idé om att han via sin avancerade hjälm och walkie-talkies skulle kunna kommunicera med, om än inte högre makter, så i alla fall Christer Fuglesang eller liknande. Jag var lite tveksam, och lämnade rummet efter några timmar. Vet inte om han lyckades få kontakt med någon. Han sa inget efteråt. |
Någon liten stund som blev över ägnade vi åt förväntansfullt prat om våra kommande italienresor.
Förresten åt vi gott också, Eva fyller år snart och vi firade lite i förtid med en hemtillverkad trerätters. Inte dumt alls.
Och mitt ambitiösa träningsprogram då? Jo, jag har vågat mig till Nautilus 2 gånger på egen hand och trampat och dragit mig igenom övningarna med en viss framgång. I morgon kväll ska det simmas en timme, är det tänkt. Fortsätter jag i den stilen bör jag kunna dra åt svångremmen lite snart.
Helena har bloggat en andra gång från Australien och säger att hon stortrivs i Sydney. Härligt! Och jag fick veta att pengarna jag skickade via vindlande vägar på Internet i onsdags fanns på hennes konto i lördags. Tur det.
Framme!
Vilken lättnad att se följande på nätet strax efter sju i morse:
Och vid 10 ringde Helena från sitt Hostel och sa att allt var bra, resan funkat OK (om än lite jobbigt sista sega timmarna över hela Australien), att det var varmt och skönt och att dom nog skulle ut och kolla lite på puben runt hörnet nu.
Vilken härlig känsla att höra din röst igen, gumman!
En märkbart muntrare
Peter
Och vid 10 ringde Helena från sitt Hostel och sa att allt var bra, resan funkat OK (om än lite jobbigt sista sega timmarna över hela Australien), att det var varmt och skönt och att dom nog skulle ut och kolla lite på puben runt hörnet nu.
Vilken härlig känsla att höra din röst igen, gumman!
En märkbart muntrare
Peter
Nu dröjer det...
...innan vi får träffa vår kära dotter igen.
Oj, det blev jobbigare än jag trott igår kväll efter att vi vinkat av Helena på stationen i Borlänge, för färd till Arlanda, övernattning bland stolar och bänkar där, flyg till Wien kl 7 i morse, byte till långflyg via Kuala Lumpur till Sidney. Just när jag skriver detta är hon drygt halvvägs på första halvan av denna tjugotimmarsflygning. Någonstans över Afghanistan, skulle jag tro. Det känns märkligt. Minst sagt.
Plötsligt blev det väldigt konkret att hon kommer att vara borta ett år. Och det blev väldigt tomt utan henne hemma. Varför ska kärleken till ens dotter blossa upp när man skiljs för lång tid, och få tårarna att rinna? Sentimentalt, kan man tycka, eller patetiskt rentav. Allt är ju faktiskt bra! Vi är inte osams, hon kommer att ha kul och lära sig massor, det blir spännande att höra henne berätta och se bilder. Kommunikationen är ju global och enkel numera.
Vi kommer förstås över det. Kanske är det så här det känns att "klippa banden". Nu ska hon klara sig själv. Och det kommer att gå utmärkt. Hon ligger inte i kuvösen längre!
Ryggsäck, väska med mp3-spelare och annat livsnödvändigt, och en liten bunt Aussie-dollar. Vad mer behövs för ett år på andra sidan jorden?
Det blev förstås extralånga kramar på stationen i går, innan hon klev på tåget.
Sen var det inte så uppåt hemma på kvällen. Den under-all-kritik-usla Melodifestivalen gjorde inte mycket för att muntra upp. Däremot kändes det bra att läsa det Helena skrev på Arlanda i sin blogg, och prata lite med henne i telefon. Klumpen i bröstet när jag vaknade i morse försvann när jag fick ett mess kl 10.12: "Är i Österrike nu. Allt har gått bra hittills. Mycket trevligt folk. Kram". Tack för det, gumman! Det lilla meddelandet betydde mer än du tror för oss.
Det är ett stort gäng, ca 30 personer från Sverige, som gör samma Work & Travel-resa som Helena till Australien. Hon kände ingen i förväg, men det är dom som är det "trevliga folket", och dom lär ju ha en del att prata om när alla ska göra samma grej.
Timjan, som låg på korsordet igår, hoppade upp till oss i soffan när vi satt och deppade. Han la sig emellan oss och spann allt vad han orkade, precis som om han ville trösta. Katter är speciella!
Detta understyks av att det första jag såg i morse var en enorm fjäderhög under matbordet. Inte från någon småfågel, precis. Det är lyckligtvis sällan katterna tar fåglar och bär in dom, men nu har det hänt ett par gånger, och det här såg ut att vara från en duva. Minst. Hur hittar dom fåglar på natten?
En något moloken (men humörtrenden är uppåtgående)
Peter
Oj, det blev jobbigare än jag trott igår kväll efter att vi vinkat av Helena på stationen i Borlänge, för färd till Arlanda, övernattning bland stolar och bänkar där, flyg till Wien kl 7 i morse, byte till långflyg via Kuala Lumpur till Sidney. Just när jag skriver detta är hon drygt halvvägs på första halvan av denna tjugotimmarsflygning. Någonstans över Afghanistan, skulle jag tro. Det känns märkligt. Minst sagt.
Plötsligt blev det väldigt konkret att hon kommer att vara borta ett år. Och det blev väldigt tomt utan henne hemma. Varför ska kärleken till ens dotter blossa upp när man skiljs för lång tid, och få tårarna att rinna? Sentimentalt, kan man tycka, eller patetiskt rentav. Allt är ju faktiskt bra! Vi är inte osams, hon kommer att ha kul och lära sig massor, det blir spännande att höra henne berätta och se bilder. Kommunikationen är ju global och enkel numera.
Vi kommer förstås över det. Kanske är det så här det känns att "klippa banden". Nu ska hon klara sig själv. Och det kommer att gå utmärkt. Hon ligger inte i kuvösen längre!
Ryggsäck, väska med mp3-spelare och annat livsnödvändigt, och en liten bunt Aussie-dollar. Vad mer behövs för ett år på andra sidan jorden?
Det blev förstås extralånga kramar på stationen i går, innan hon klev på tåget.
Sen var det inte så uppåt hemma på kvällen. Den under-all-kritik-usla Melodifestivalen gjorde inte mycket för att muntra upp. Däremot kändes det bra att läsa det Helena skrev på Arlanda i sin blogg, och prata lite med henne i telefon. Klumpen i bröstet när jag vaknade i morse försvann när jag fick ett mess kl 10.12: "Är i Österrike nu. Allt har gått bra hittills. Mycket trevligt folk. Kram". Tack för det, gumman! Det lilla meddelandet betydde mer än du tror för oss.
Det är ett stort gäng, ca 30 personer från Sverige, som gör samma Work & Travel-resa som Helena till Australien. Hon kände ingen i förväg, men det är dom som är det "trevliga folket", och dom lär ju ha en del att prata om när alla ska göra samma grej.
Timjan, som låg på korsordet igår, hoppade upp till oss i soffan när vi satt och deppade. Han la sig emellan oss och spann allt vad han orkade, precis som om han ville trösta. Katter är speciella!
Detta understyks av att det första jag såg i morse var en enorm fjäderhög under matbordet. Inte från någon småfågel, precis. Det är lyckligtvis sällan katterna tar fåglar och bär in dom, men nu har det hänt ett par gånger, och det här såg ut att vara från en duva. Minst. Hur hittar dom fåglar på natten?
En något moloken (men humörtrenden är uppåtgående)
Peter
All vår början...
Att lägga upp det här var inte så svårt, utom att metropolen där jag bor inte fanns med i listan där man ska välja var man kommer ifrån. Vårt hem finns alltså i Mockfjärd, i Gagnefs kommun i Dalarna, en mil från orten Gagnef.
I huset finns också min fru Eva, min dotter Helena och fyra älskade katter som vintertid ibland driver oss till vansinne. En utekatt som inte gillar snö blir rastlös och far ibland runt som en tossing inomhus så trasmattorna flyger. Och vi har fyra såna. Katter, alltså. Mattorna har jag inte räknat.
Helena ska åka till Australien i morgon och vara borta ett år. Lite traumatiskt är det som förälder när ens enda barn plötsligt sticker iväg till andra sidan jorden på egen hand. Men spännande också! Eva och jag får allt pallra oss dit i höst och hälsa på henne. Och en kompis som bor i Melbourne och som vi inte sett på drygt 20 år.
Det, och mycket annat, är tänkt att hända under 2007. Kanske det är därför jag kom på att en egen blogg kan vara en bra idé. Ifall man inte skulle orka berätta allt för var och en var för sig...
I söndags gick Helena och jag en långpromenad i vacker Narniaskog, förbi ett gammalt järnbruk, Tanså Hytta. Men framför allt var skogen julkortsvacker, och Helena fick en rejäl dos snöpulsning innan hon drar söderöver.
Hyttan har rustats upp och blivit en lokal sevärdhet.
Och i Tansån som rinner förbi hyttan var det mycket vatten. Och is. Vackert!
Jag kan förresten rekommendera Helenas egen blogg som också finns under länkar till höger. Fyndig och underhållande (man får skryta om sina barn).
Det finns flera roliga resor bokade framöver. Eva och jag ska till Italien i slutet av april, på en veckas rundtur i Ligurien. Och i maj ska jag med jobbet på konferens till Las Vegas. Det ni! Därtill den omistliga veckan på Gotland i slutet av juli, inte att förglömma.
Som motvikt har vi en del husrenovering inplanerad också. Inte lika kul, förrän det är klart... Golv, väggar och tak i vardagsrummet ska vi fixa själva under mars är det tänkt, och i april ska badrummet helrenoveras. Men inte av oss, utan av svågrarna Dan & Dan, som har en byggfirma i närheten.
Att lösa korsord är kul. Intellektuellt stimulerande och så. Det svåraste med att lösa ett korsord brukar vara att en katt ligger på det. Som Timjan här.
I huset finns också min fru Eva, min dotter Helena och fyra älskade katter som vintertid ibland driver oss till vansinne. En utekatt som inte gillar snö blir rastlös och far ibland runt som en tossing inomhus så trasmattorna flyger. Och vi har fyra såna. Katter, alltså. Mattorna har jag inte räknat.
Helena ska åka till Australien i morgon och vara borta ett år. Lite traumatiskt är det som förälder när ens enda barn plötsligt sticker iväg till andra sidan jorden på egen hand. Men spännande också! Eva och jag får allt pallra oss dit i höst och hälsa på henne. Och en kompis som bor i Melbourne och som vi inte sett på drygt 20 år.
Det, och mycket annat, är tänkt att hända under 2007. Kanske det är därför jag kom på att en egen blogg kan vara en bra idé. Ifall man inte skulle orka berätta allt för var och en var för sig...
I söndags gick Helena och jag en långpromenad i vacker Narniaskog, förbi ett gammalt järnbruk, Tanså Hytta. Men framför allt var skogen julkortsvacker, och Helena fick en rejäl dos snöpulsning innan hon drar söderöver.
Hyttan har rustats upp och blivit en lokal sevärdhet.
Och i Tansån som rinner förbi hyttan var det mycket vatten. Och is. Vackert!
Jag kan förresten rekommendera Helenas egen blogg som också finns under länkar till höger. Fyndig och underhållande (man får skryta om sina barn).
Det finns flera roliga resor bokade framöver. Eva och jag ska till Italien i slutet av april, på en veckas rundtur i Ligurien. Och i maj ska jag med jobbet på konferens till Las Vegas. Det ni! Därtill den omistliga veckan på Gotland i slutet av juli, inte att förglömma.
Som motvikt har vi en del husrenovering inplanerad också. Inte lika kul, förrän det är klart... Golv, väggar och tak i vardagsrummet ska vi fixa själva under mars är det tänkt, och i april ska badrummet helrenoveras. Men inte av oss, utan av svågrarna Dan & Dan, som har en byggfirma i närheten.
Att lösa korsord är kul. Intellektuellt stimulerande och så. Det svåraste med att lösa ett korsord brukar vara att en katt ligger på det. Som Timjan här.
